Äntligen. Nu är denna mastodontroman utläst. Jag älskar Dostojevskij, men detta kändes som ett låååångt maraton. Så långt att jag andtruten avbröt läsningen under två år. Det blev liksom en aning för rörigt, och en aning för mycket fram och tillbaka och hit och dit i handlingen. Vid sidan av det vanliga livet…
Nära åttahundrafemtio tunna sidor med pytteliten text – jag blev faktiskt lite stressad. Överraskande nog var det emellertid inga större problem för mig att åter ta upp läsningen efter två års uppehåll. Jag hade hunnit till någonstans mitt i romanen, men jag kom snabbt in i handlingen igen. Ivan, Mitja och Aljosja, Katerina och Grusjenka – alla kändes fullständigt bekanta efter bara ett par sidor.
Missförstå mig inte, det är en fantastisk roman. Detta myller av situationer, snabba kast av sinnesstämningar, hetsiga samtal och tänkvärda påståenden som blixtrar till i replikerna. Ja, Dostojevskijs romaner är som livet. Det är svårt att värja sig, det bara forsar fram över en utan pardon från boksidorna. Allt står helt levande framför mig. Man bråkar och älskar, gråter och diskuterar med sådan frenesi att själva boken framstår som ett stycke levande materia.
Jag tänker på Dostojevskij, på mannen som tänkt ut och skrivit ner allt detta Vilken kraft han lagt ned på detta sitt alldeles egna universum. Inte undra på att han ser så plågad ut på de foton som finns av honom!
Och det får mig också att tänka på den serie om honom som SVT publicerade 2021: Dostojevskij för dummies. Jag såg ett par avsnitt och blev bara så himla irriterad. Kan svensk TV över huvud taget producera något seriöst om en av tidernas största författare? Nej, se det verkade vara väldigt svårt. I stället skulle det sjabblas bort lite skojsigt och vad man tydligen inbillar sig vara publiktillvänt. Skönt att serien nu är borttagen från tablån.
Tillbaka till bröderna. Om du inte har läst något av Dostojevskij; börja inte med denna roman. Starta lite ”lättare” med Brott och straff. Följ upp med Anteckningar från underjorden. Ta dig därefter an de kortare romanerna kanske, fortsätt sedan med Döda huset och Idioten. Låt Bröderna Karamazov utgöra toppen på din Dostojevskiska bergsvandring. Slå dig sedan lugnt ner där uppe på bergskammen och skåda ut över Dostojevskij-land. Bjud i tanken in alla andra figurer du stiftat bekantskap med i övriga romaner. Njut av att du berikat dig själv med alla dessa litterära bekantskaper, dessa skarpsinniga psykologiska porträtt utformade av denne vidunderliga författare.
Här följer några citat om Dostojevskij från andra stora författare och vetenskapsmän. Tänk om ändå en bråkdel av den seriositet som dessa ägnat honom hade återspeglats i SVT:s serie!
»Den mest magnifika roman som någonsin skrivits.« | Sigmund Freud
»Ingen har som Dostojevskij utforskat de mest komplexa mänskliga strukturerna.« | Knut Hamsun
»Den ende psykolog som lärt mig något. Att jag funnit honom hör till mitt livs största lyckor.« | Friedrich Nietzsche
»Dostojevskij och ingen annan skapade den moderna prosan och intensifierade den till vårt nutida tonläge.« | James Joyce
»Undersöker den andliga existensens mysterium. Dostojevskij är en stor religiös författare.« | Albert Einstein
»Min blodsförvant.« | Franz Kafka
»Världens mest spännande läsning vid sidan om Shakespeare.« | Virginia Woolf
(Saxat från https://www.modernista.se/bocker/broderna-karamazov-del-1)
Spatsiba!
Fjodor Dostojevskij, Bröderna Karamazov. W&W Pocket (2007). Översättning från ryska 1985: Staffan Dahl. Första gången utgiven på ryska i fyra delar 1879 – 1880.
BASTETS SPINNERI 