Fru Lemarchand behöver ett nytt hembiträde och inte vem som helst. Hon vill ha Hilda; Franks vackra fru Hilda. Fru Lemarchand vet att familjen behöver pengar, hon vet att det är svårt att få ett bra jobb, hon vet att de andra familjerna – ”i vår lilla stad” – inte kan erbjuda en lika bra, en lika god, plats som hon, fru Lemarchand, kan. Hon bevekar Frank på alla sätt; ber, mutar, charmar, kräver, lockar och förbannar…
Hon vill ha Hilda, ingen annan än vackra Hilda. Hilda ska tvätta, städa, laga mat, ta hand om barnen: ett tvillingpar på tre år och ett yngre syskon på arton månader. Frank är tveksam. Vad är lönen? Då brusar fru Lemarchand upp. Hur understår han, förstår han inte vilken möjlighet detta är för familjen, för Hilda, att få arbeta hos en bildad, kultiverad familj som Lemarchands? Ja, vi är ju givetvis vänster, tillägger hon (och publiken skrattar roat) vi ser oss verkligen inte som att vi står över vårt tjänstefolk, absolut inte. Vi, säger hon som i samförstånd till Frank, befinner oss på precis samma nivå, här finns inga sociala skillnader: för familjen Lemarchand är minsann inte som de andra ”i vår lilla stad”.
Handlingen i denna pjäs utvecklar sig alltmer obehagligt. Fru Lemarchand är som en boaorm i Franks och Hildas liv, snart har hon dem helt i sitt klaustrofobiska grepp. Hennes officiella avståndstagande mot all form av klasstänkande visar sig i praktiken bara vara en falsk kuliss – om än omedveten i all sin sjukliga narcissism. Pjäsen är en kuslig iscensättning av över- och underordning mellan människor. Kanske är pjäsen mer aktuell i sitt ursprungsland Frankrike där ståndscirkulationen (jag hittar inget modernare ord) är trögare än i Sverige, men nog känns hyckleriet igen även här hemma?
Eva Rexed i rollen som Hilda på Göteborgs Stadsteater är briljant. Varje liten gest, varje min, varje ögonkast och varje betoning är så övertygande att man blir helt förtrollad. Det är enormt skickligt spelat.
Efteråt söker jag efter information om pjäsförfattaren, fransyskan Marie NDiaye, men hittar förvånansvärt lite. Men en roman lyckas jag dock lägga vantarna på på biblioteket, så snart kommer det kanske ett inlägg om den här på bloggen. Pjäsen Hilda gav definitivt mersmak!
Hilda, pjäs av Marie NDiaye. Föreställningen på Göteborgs Stadsteater hade premiär den 10 februari 2024.
BASTETS SPINNERI 