Mer eller mindre välspunna tankar och reflektioner av kattlik kvinna. Allt från litteratur till konst och film. Och katter…
Ska jag räkna upp alla de skäl som gör att jag avskyr droger? Se filmen Traffic, för där ryms de allra flesta. Filmen gick upp på biograferna vid millennieskiftet, men den håller fortfarande. Kanske är den ännu viktigare att se idag, då det förekommer en hel del drogromantisering på TV och film.
Tänk att skriva en bok om det fruktansvärda som hände i Kode 1995. Jag minns hur chockad jag blev när jag läste om mordet på den fjortonåriga pojken: det var så utstuderat grymt gjort. Hur orkar man att skriva en hel bok med denna händelse som bakgrund?
Lever någon fortfarande i villfarelsen att postmodernismen vid svenska universitet var en övergående trend? Nej, tänkte inte det. Idag har postmodernismen blivit dogm i hela samhället – i alla fall om man ska tro Johan Lundberg.
Detta är en roman som inte liknar något annat jag tidigare har läst. Flera gånger under läsningen frågade jag mig själv varför jag fortsatte att läsa skildringen av huvudpersonens ständigt upprepande göromål i den ensliga alpstugan. Ändå kunde jag inte slita mig från boken.
Detta är ett gediget skrivhantverk. Inte tu tal om annat. Ändå värjer jag mig. Och skam till sägandes har jag ännu så länge bara kommit halvvägs genom detta digra och därtill omsusade verk.
